Som en följd av mitt inlägg ”Hur ser livet ut för en pedofil”, skrev Alex ett inlägg ”Hur jag fann min sexualitet”.
När jag skulle skriva en kommentar som svar på hans och Ninnis kommentarer, så slutade även det med ett inlägg…
Jag tror att det lätt blir så i och med att vi tar dessa frågor på allvar och verkligen tänker igenom det vi läser hos varandra.
Så här blev det:
Jag har lärt mig att skilja på sak och person, och Alex är en människa med en otrolig empatisk förmåga. Man kan inte annat än respektera honom för hans sätt att hantera sin egen situation.
Tack vare att vi kan föra en sansad debatt, så ges jag möjligheten att förstå. I och med att jag möts med respekt och en acceptans för mina åsikter har vi kunnat lära oss av varandras erfarenheter.
Sedan så måste vi också, tyvärr, inse att alla pedofiler inte tänker som Alex. Det finns pedofiler som väljer att tolka ett barn på ett sätt som rättfärdigar deras egen önskan om en sexuell relation med ett barn. Jag kan till och med förstå hur man resonerar sig fram till det, men risken för att skada barnet är så överhängande att en sådan relation inte kan accepteras. Vilket självklart måste vara oerhört frustrerande och svårt då det betyder att en pedofil inte kan leva ut sin sexualitet tillsammans med en annan människa(barn). Att vara tvungen att avstå, kan nog inte helt ut förstås av någon som inte själv varit tvungen att avstå från något så grundläggande som ens sexualitet.
Jag skall också erkänna att jag har blivit hjälpt av detta, det har blivit ett sorts avslut för mig, så att jag kan fokusera på hur jag kan hjälpa utsatta barn istället för att fastna i fruktlösa “krig” och konflikter. Den kunskap jag har fått genom detta är ovärderlig, och den gör att jag kan se på olika situationer med kritiska ögon och hitta nyanser var jag förr såg bara svart och vitt.
För det är jag Alex evigt tacksam.
Tyvärr så är det ju så att många av dessa barn förlorar sin sexualitet långt innan den ens hunnit vakna. Många av dessa barn kommer aldrig att kunna ha ett normalt sexliv som vuxna bara för att någon ansåg att hans/hennes sexualitet var viktigare än barnets. Och det kan aldrig vara ok.
Vetskapen om att jag har förlorat något som de flesta tar för givet, gör att jag aldrig kan acceptera en sexuell relation mellan vuxna och barn. Men däremot så kan jag numera förstå hur svårt många pedofiler har det. Deras svåra situation får inte underskattas. Därför skulle jag önska att det gick att hitta en lösning som inte innefattar barn. Något som kunde göra pedofilens liv drägligt, även lyckligt och tillfredsställande. Men det får inte ske på bekostnad av barnens rätt till ett liv utan övergrepp.
För min egen del känns det riktigt bra att jag äntligen kan se (vissa) pedofiler som människor och inte enbart som monster. Vissa monster finns, både bland pedofiler, hetero-, homo- och bisexuella, precis som de finns i alla samhällsklasser. Men jag väljer att fokusera på just pedofiler pga. mina egna upplevelser.
Jag drabbades allt för många gånger för att jag skall kunna se något positivt med det, och följderna av övergreppen har vid flera tillfällen varit nära att kosta mig livet. Det var till och med nära att det kostade min son livet.
Vi är så många som har drabbats, så många som har skadats av pedofiler som vägrar inse att barn, sex och vuxna inte går ihop. Dessa människor som låter barnen betala priset för att en vuxen skall få leva ut sina pedofila känslor.
Inget barn skall någonsin behöva stå för notan.
