Jag har blivit bestulen…
Jag har blivit bestulen… Och det finns inget jag kan göra. Jag har letat… och letat… Men de är borta.
Jag kommer inte ihåg hur de såg ut. Hur långa de var, om de var mjuka eller hårda. Om de var trevliga eller elaka. Jag kan inte beskriva dem.
Hur skulle jag kunna det? Det var ju mina ord du stal…
URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://marinaengan.wordpress.com/2008/05/15/jag-har-blivit-bestulen/trackback/
Den vuxna Marina har orden,men lilla Marina är kränkt IGEN och det gör ont. Men jag vet att ni kan förenas
(se min kommentar i förra inlägget)och tillsammans hitta orden.
Smärtan är ju så stark,den måste ut.
Inte ska vederbörande få ta dina ord,dom är ju dina!
Den som ska segra i det här är du Marina.
Det Norska temperamentet ska segra ännu en gång
Ser fram emot att få ett signerat exemplar.
Varma pluppiskramar
Pluppa:
Ja, mitt norska, eller snarare nord-norska temperament är det som segrar. Det är det som har sett till att jag har nått dit jag nu är. För vi nord-norskor är välkända för vår envishet och tålighet.
Utan det hade jag nog gått under för länge sedan.
Och orden är mina, enbart mina! Och därför har jag insett att jag inte kan sluta skriva. Det är svårt att komma igång igen, men jag har börjat… med baby-steg.
Och snart skall jag kunna ta mina sjumila-kliv igen
Den dag min bok är klar, kommer ett exemplar att vara på väg till dig
Varma kramar till Pluppis.
Grattis på 17 Maj!
Kram