Media granskar Rädda Barnen. Vem granskar media?

Hur mycket av det vi läser i media kan vi tro på? Allt för ofta läser jag granskande artiklar som i efterhand visar sig vara överdrivna eller till och med osanna. Det är inte alla som har tid och möjlighet att kolla upp allt de läser.

Ett tydligt exempel på oseriös granskning är Lars Åbergs artikelserie om Rädda Barnen. Han går till hård attack mot Rädda Barnen i ett antal artiklar och påstår att anställda inom Rädda Barnen utomlands lever i lyx. Han anser att tillgång till datorer, mobiltelefoner och pålitliga bilar är lyx. Att både datorer och telefoner är viktiga arbetsredskap och att pålitliga bilar kan vara skillnaden mellan liv och död i krigshärjade områden nämns inte med ett ord.

Sidas revision riktar ingen kritik mot Rädda Barnen för hur pengarna används men det väljer Åberg att förtiga.
Åberg riktar bland annat kritik mot Rädda Barnen för att de har lagt ner projektet ”Dialogprogrammet”. Faktum är att det pågår en integrering av verksamheten för att den skall bli en del av Rädda Barnens ordinarie verksamhet. Hade Åberg granskat sina egna uppgifter hade han sett att de inte stämde. Är det inte det en journalist bör göra? Kolla fakta?

Vad syftet med ”granskningen” är och hur Åberg tänker arbeta vidare med den framgår inte. Det ser mest ut till att det handlar om missnöje från en tidigare anställd hos Rädda Barnen. Ett missnöje som är sju år gammalt och som inte har rapporterats till SFI, det organ som granskar hjälporganisationer. Åberg verkar agera språkrör för denna person utan att försöka ta reda på fakta.

När en journalist granskar, som i detta fall, en hjälporganisation, så skall han/hon se till att organisationen inte lider skada i onödan. Skador som beror på lögner, halvsanningar och hårt vinklade uttalanden ser jag som onödig skada. I slutändan är det dessutom utsatta barn i Sverige och i 71 andra länder som lider skada.
Alla organisationer skall kunna tåla en granskning, till och med välkomna den, men den skall utföras på ett seriöst och opartiskt sätt.

Jag uppmanar GP att publicera Rädda Barnens lista där de punkt för punkt bemöter Åbergs påståenden.

Thomas di Levas ord ringer i mina öron; ”För vem ska jag tro på tro på tro på när. Tro på när allt är såhär.”

Jag tror i alla fall på Rädda Barnen och den insats de gör för barn runtom i världen.

Felaktigt utpekat som pedofil

En av orsakerna till att jag ändrade åsikt om uthängning av pedofiler. Vi har inte tillräckligt med kunskap för att göra sådana bedömningar och här ser man hur fel det kan bli. Hur är det för mannens barn att i skolan få höra att pappan är pedofil och att han skall ha förgripit sig på barnen?

Denna gång handlade det om en som varken är åtalad eller dömd för övergrepp.
Så fel kan det bli när någon självmant tar på sig rollen som åklagare, domare och bödel.

För att mota Olle i grind: Den förövare vi tidigare har skrivit om har varit anonym. Han har alltså inte hängts ut av oss.

Dagens Åberg. Vojne, vojne…

Åberg fortsätter något som allt mer liknar ett korståg mot Rädda Barnen. Trots att Rädda Barnen har bemött alla anklagelser som Åberg riktat mot dem, så publicerar han än en gång felaktiga uppgifter. Så som påståendet att Dialogprogrammet inte fick fortsätta. Så här säger Rädda Barnen om just detta påstående:

Nej, vi har inte lagt ner Dialogprogrammet utan i enlighet med vårt riksmötesbeslut pågår en integrering av verksamheten för att bli en del av Rädda Barnens ordinarie verksamhet.

Dessutom påstår Åberg återigen att Sida lämnat kritik mot hur biståndsmedel hanterades. Vad jag hörde representanten för Sida säga igår, var att kritiken riktades mot redovisning av Rädda Barnens framgångar, viss dokumentation och bristande riskanalys. Rädda Barnen kritiserades INTE för hur medlen användes.

Just Sidas systemrevision, som går igenom brister både i ekonomin, projekten, ledningen och planeringen, visar i själva verket väldigt tydligt att pengar fortfarande används utan tillräcklig redovisning och utvärdering.

En av slutsatserna är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att spåra hur mycket av Sidas bidrag till Rädda Barnen som går till administration.

Vem har dragit slutsatsen att det är omöjligt att ta reda på hur stor andel som går till administration? Jag tyckte att Sidas representant var ganska tydlig på det området. Det finns en genomsnittlig siffra då andelen varierar beroende på i vilket land arbetet görs och hur svåra arbetsförhållanden i det landet är.

Dagens artikel går inte att kommentera så istället försökte jag kommentera i gårdagens artikel och hänvisa till Rädda Barnens bemötande av i stort sett alla påståenden. Kommentaren godkändes inte.
Det får mig verkligen att undra hur intresserade GP och Åberg är av sanningen.

Ps. Jag skriver givetvis som en engagerad privatperson och inte för Rädda Barnen. Åsikterna om GP och Åberg är mina egna.

Åberg i repris… Vojne, vojne…

Dagens Åberg-artikel… inte mycket bättre än gårdagens. TV-framträdandet förstärker bilden av en journalist som vägrar lyssna på fakta.

Från dagens artikel:

Samtidigt är världen full av barnarbete, barnäktenskap, barnsoldater, barn som inte går i skolan på grund av fattigdom, flickor som inte går i skolan på grund av religiöst förtryck. I de flesta länder får man slå sina barn. Även i Sverige, med sin barnombudsman och sin lag mot aga, förekommer våld och andra övergrepp mot barn och det är inte alla som är överens om att det är fel.

Rädda Barnen samarbetar bl.a med organisationer som arbetar med rehabilitering av barnsoldater. Rädda Barnen ser till att miljoner av barn får tillgång till skola och undervisning. De arbetar aktivt mot barnarbete och för att förbättra tillvaron för flickor som diskrimineras genom religiöst förtryck.
Aga är förbjudet i Sverige och att det finns individer som ändå misshandlar sina barn kan inte Rädda Barnen lastas för. Tvärt om… de arbetar aktivt mot alla former av övergrepp mot barn.

Ang Rädda Barnens generalsekreterare Charlotte Petri Gornitzkas uttalande om våld inom invandrarfamiljer, så är det väl uppenbart att hon anser att man skall arbeta mot all form för våld mot barn, oavsett ursprung. Ingen skulle vinna på att Rädda Barnen skulle försätta sig i en situation där de kunde anklagas för främlingsfientlighet.

Rädda Barnen har under många år nått stor framgång genom att arbeta genom påverkan istället för ett konfrontativt arbetssätt. Konfrontationer är verkningslösa för en organisation som inte kan införa sanktioner mot stater som är av en annan åsikt. Det har visat sig att påverkansarbetet ger bäst resultat, men Lars Åberg och hans uppgiftslämnare bortser helt ifrån det faktum.

När Ouis i årsskiftet 2006-07 sammanfattade det i rapporten Gender-based sexual violence var flickornas utsatthet i hederskulturerna i centrum, och Rädda Barnens alldeles nyinstallerade chef i Beirut for i taket.

Av någon anledning väljer Åberg att inte med ett ord nämna orsaken till att chefen i Beirut ”for i taket”. Ännu ett prov på hård vinkling av uppgifter som läsaren inte får ta del av. Vad ligger bakom denna uppenbart medvetna taktik?

På samma sätt skriver han om rapporter som dras tillbaka. Jag skulle nog tycka att det vore på sin plats med lite fakta här. Inte bara lösa påståenden och lösryckta citat.

Åberg förstärkte min bild av honom genom sitt framträdande i kvällens Debatt i Svt1. Vissa av sina uttalanden från gårdagens artikel försökte han mildra, men det är för sent. Skadan är redan skedd. Sedan fortsätter han att tolka Sidas revision på ett helt eget sätt trots att Sidas representant klart och tydligt säger att det INTE riktats kritik mot Rädda Barnen för hur pengarna använts.  Kritiken hade handlat om att Rädda Barnens redovisning av uppnådda resultat inte var tillräcklig. Det samma gällde viss dokumentation och riskanalyser.  Något som Rädda Barnen tagit till sig och arbetar för att förbättra.

Ni vet hur det känns när man sitter och skruvar på sig och nästan skäms å andras vägnar… Så känner jag nu. Åberg gjorde bort sig helt enkelt. Han verkade inte det minsta intresserad av att höra Svante Sandbergs bemötande av Åbergs påståenden.

Debatt ikväll med Rädda Barnen

Missa inte Debatt ikväll kl 22.05 Svt1. Det kommer att handla om påståenden om lyxkonsumtion m.m inom Rädda Barnen.
Jag har tidigare varit mycket kritisk till vissa debattprogram så jag är bara lite försiktigt optimistisk.

Se programmet och gör er en egen uppfattning om Rädda Barnens arbete… om de nu får komma till tals.

Näe… jag är nog tveksamt pessimistisk istället tror jag. Tidigare erfarenheter sitter kvar, även om det inte är skjutjärnsgubben Josefsson som håller i mikrofonen denna gång.

Oseriöst värre GP! Vojne, vojne…

Nu verkar GP’s kultur och nöjesjournalist Lars Åberg vara ute efter att svartmåla Rädda Barnen och det enorma arbete de gör för utsatta barn världen över.
I den första av tre artiklar uttalar sig Åberg på ett sätt som får mig att undra om GP är på väg att bli en tabloidtidning till innehåll såväl som till formatet. Det här är nog en av de sämsta artiklar jag läst på det jag kan minnas.
I alla organisationer som hanterar stora pengar finns det tyvärr anställda och/eller medlemmar som är ute efter att dra fördel av penninghanteringen för egen del. Det är ett gissel alla hjälporganisationer dras med och som tyvärr är svårt att förebygga, men jag känner mig säker på att välrenommerade organisationer gör så gott de förmår för att förhindra att pengar som skall hjälpa utsatta, hamnar i fel händer.
Sådana organisationer skall givetvis granskas, men det bör då göras av någon som är insatt i hur hjälporganisationer fungerar och arbetar. Jag har en känsla av att Lars Åberg inte riktigt vet vad han talar om. Det är det enda som kan förklara den artikel jag nyss läste.

T.ex:

Man hade två kontor med jättemånga anställda. Man hade en massa Toyota landcruisers och laptops, alla hade mobiltelefoner hemma som de kunde göra som de ville med. Pengar betalades direkt ur ett kassaskåp. Det fanns sexuella trakasserier. Där fanns allt.

”Jättemånga anställda”…  ”en massa Toyota”… ”mobiltelefoner som de kunde göra vad de ville med” ”Sexuella trakasserier. Där fanns allt.”
Kan man vara mer ospecificerad? Jättemånga… en massa… fanns allt… Hur många? 2? 200? Vad kunde de göra med mobiltelefonerna? Ringa? Messa? Använda som väckarklockor? Vad?!

Brunnberg Johnsson hittade ett brev från en student, som hade kommit från Sverige och jobbat där en sommar och undrat varför man inte lade ner alltihop

En student undrar varför man inte lade ner alltihop… Vad då alltihop? Vilken student?

Jag sa upp kontoren och flera av bilarna såldes. Jag har aldrig varit på ett så tyst personalmöte. Det blev mordhot, så klart.

Vem mordhotades? Av vem? Det kan tolkas som att mordhotet skulle ha riktats mot Elisabet Brunnberg Johnsson och att det kom inifrån organisationen. Mycket allvarligt i så fall!

…där man också betalade ut pengar som hamnade hos fruar till män i parlamentet.

Vilka fruar? Vilka summor handlade det om? Var fruarna engagerade i Rädda Barnens arbete? Var det mutor eller arvoden?

Någon som hade haft hand om ekonomin, och som knappt kunde räkna, fick en miljon svenska kronor i avgångsvederlag.

Vem är denna någon? Denna någon som ”knappt kunde räkna”?

Missförhållandena i Jemen bekräftas av Sten Arvidsson, chefsekonom för Rädda Barnens internationella program, som i en rapport beskrivit hur lättvindigt pengar hanterades och hur redovisningen missköttes: ”Sannolikt med avsikt att dölja höga administrativa kostnader, har kontorshyra, vissa lönekostnader m m bokförts på olika insatser, i motsats till instruktioner från kansliet.”

Jag skulle vilja läsa resten av citatet. Inget uttalande börjar med orden ”sannolikt med avsikt att…”. Vad sades innan?

Sidas senaste systemrevision av Rädda Barnen kommer fram till ett snitt på 17 procent, med en brasklapp: ”Emellertid bör det noteras att det inte finns någon generell definition av begreppet administrativa kostnader.”

Brasklappen tolkas som något negativt, men jag undrar verkligen hur den var menad… Utan att ha läst systemrevisionen låter det mer som att det inte finns någon generell definition av begreppet administrativa kostnader och därför kan man inte säga något entydigt om att siffran verkar ligga på 17% istället för 12% som RB säger.

Maria Hagberg: ”Jag är medlem i Rädda Barnen, men de vågar inte lyfta frågan kring heder. Vi ska acceptera olika religioner, men inte att de utövar förtryck.”

Om man tagit sig tid att kolla upp lite, så hade man vetat att RB arbetar aktivt med frågor som rör hedersrelaterade övergrepp. Då hade man känt till projektet ”Coolt med koll” som handlar om hedersrelaterat tänkande, attityder, identitet och kultur.

En tidigare Rädda Barnen-medarbetare beskriver Palestinaarbetet som ett cocktailparty. Ett exempel på den extravaganta kulturen är att en anställd i Östafrika ansökte – dock utan framgång – om att få sin transport av hästar mellan Etiopien och Kenya betald av arbetsgivaren.

Cocktailparty? En allvarlig anklagelse utan någon annan substans än att någon skall ha sagt det…
Att en anställd i Afrika lämnat en ansökan som inte hör hemma inom en hjälporganisation, säger väl mer om den personens moral. En ansökan som avslogs.

Enligt andra personer med mycket god insyn i Rädda Barnens verksamhet

Vilka andra personer? Hur har de mycket god insyn? Vad är ”mycket god insyn”?

Vad är syftet med en så dåligt underbyggd artikel? En artikel som tydligen skall följas av två till?

Sitter med en besk smak i munnen och undrar hur detta kan komma att påverka de som är beroende av hjälp från ideella hjälporganisationer.

Jag kommer i alla fall att fortsätta mitt arbete för Rädda Barnen. Behöver jag säga att jag jobbar ideellt…?

Släck solen när du går

Släck solen när du går
Utan dig blir det ändå ingen vår
Slut mina ögon med
Det finns inget mer vackert att se

Bädda ner mig mörkt och kallt
Ge mig tystnad tusenfalt
Ingen musik mina öron hör
Tyst och mörkt som sig hör och bör

Så släck solen, månen och stjärnorna med
Låt mitt hjärta brista i ro och fred
Låt kylan sänka mitt hjärtas slag
Gå sen och låt mig dö ett litet tag

Marina Iren Engan

Anklagelser från Vatikanen

Den romersk-katolska kyrkan riktar nu anklagelser mot andra religiösa trossamfund.

Ärkebiskop Silvano Tomasi, Vatikanens representant i FN i Geneve säger att kyrkan är fullt upptagen med att sopa framför egen dörr, men att problemet var ännu mer utbrett utanför romersk-katolska kyrkan.  Han sa att ”tillgänglig undersökning” uppskattade att mellan 1,5-5 % av prästerskapet hade begått övergrepp och att det är vanligare att barn utsätts för övergrepp av släktingar, vänner till familjen eller barnvakter. Ärkebiskopen citerade också en rapport som publicerats i Christian Science Monitors tidskrift där det påstods att den församling som varit mest utsatt för barnsexanklagelser i USA är den protestantiska kyrkan och att problemet även är vanligt inom den judiska församlingen.

The International Humanist and Ethical Union’s (IHEA) representant Keith Porteous-Wood säger att den katolska kyrkans ledning inte har levt upp till sitt ansvar enligt internationell lag och kräver att alla anklagelser skall rapporteras till de utomkyrkliga myndigheterna.
Han säger även att offren för övergreppen anklagas för att ljuga medan de påstådda förövarna ofta flyttas till nya arbetsplatser där de kan fortsätta sin verksamhet.

Porteous-Wood säger:”Ledningen av den katolska kyrkan(påven) har varit delaktig i långtgående försök att mörka fall av påstådda övergrepp mot barn som skulle ha gjorts av medlemmar ur prästerskapet. Ursäkter är sällsynta och ett allmänt erkännande av kyrkans skuld har uteblivit.”
(översättning av en artikel av John Bingham, Telegraph)

Ja, ja… Vilken tur att det ”bara” är 1,5-5 % av de romersk-katolska prästerna som begår övergrepp då. Resonemanget att andra är värre, låter som ett bråk på skolgården. ”Det du har gjort är värre, så det så!”

Vem tänker på barnen? För om man räknar 1,5-5 % av alla katolska präster, så kommer man fram till ca 6-20 000 präster* som har begått övergrepp mot barn. Många av dessa har begått övergrepp mot mer än ett barn, så hur många offer finns det?(eftersom siffran kommer från förövarnas läger sas, så får man nog räkna med att den är lågt räknad)

Jag tycker att Vatikanens försök att lägga ”mer” skuld på andra, är förkastligt!
Jag tycker att Ärkebiskop Silvano Tomasi skall fortsätta sopa framför egen dörr!

*) Enligt officiella siffror från 2007 så finns det 408 024 präster. Då är inte andra anställda inom kyrkan medräknat.

Fjärrkontrollsfallet i repris

Här kan ni läsa en serie inlägg som jag skrev på min AB-blogg för två år sedan. ”Fjärrkontrollsfallet” blev mycket uppskattat och jag väljer att lägga ut det här som ett minne om den åtalade, vittnet och snuten, som alla tre nu är borta.

Tyvärr så hade jag inte sparat kommentarerna. De var en stor del av berättelsen, men ni får nöja er med inläggen.

Bilderna fick jag hjälp av Ru* med, en suverän fotokonstnär.

Vårt lilla ”elände”, vår älskade Cassandra.

Den 14 oktober 2002 fick vår Aaliyah en kull på sex små lurvbollar. En av dem var kolsvart när hon föddes, bara en liten vit prick i pannan. Vi, jag och min son Michael, bestämde oss direkt för att hon skulle stanna kvar hos oss.

Cassandra visade sig vara en skörvild liten tjej och jag vet inte hur många gånger hon fick höra mig skrika ”Cassie! Vad har du gjort!?!”
För hon var den som alltid hittade på galenskaper och hon var först med allt. Hennes fem systrar och bröder brukade titta storögt och med tydlig beundran på syrran som kunde allt.

Sina liv började hon göra slut på nästan direkt. När hon var fem veckor lyckades hon hänga sig i persiennsnöret men som tur var, så hittade jag henne i sista ögonblick. Följden blev att hon förstörde rösten så de första två åren hördes bara några ynkliga pip när hon försökte jama. Men oj, vad hon tog igen det sen! Och hon tog till den ynkliga stämman när hon tyckte synd om sig själv. Ingen kunde gnälla så som Cassie gjorde.

Hon fortsatte slösa med sina liv och när hon sprang ut på vägen nu, så hade hon inga kvar att ta av.

Nu kommer jag inte att få mina dagliga gapflabb över hennes upptåg och hon kommer inte att högljutt kräva att jag släpper allt annat för att gosa med henne. Nästa gång jag blir sjuk, så kommer hon inte att lägga sig på mig och försöka ”ta hand om mig”. Hon kommer inte att komma springande upp i vardagsrummet med sitt älskade hushållssnöre i munnen, skrikande så som kattmammor gör när de bär sina bebisar. Hon kommer inte att blänga surt på mig och springa ned med snöret igen om jag ignorerar henne. Hushållssnören var den ultimata lyckan, som när hon fick tag på en liten bit snöre som stack utanför lådan. 15,3 meter… runt, över och under köksbord och stolar… 15,3 meter himmelrike för henne och ett jäkla jobb för Michael att reda ut.

Hon kommer inte att ”straffa” Michael med sin ilska när han kommer hem. Hon kommer inte att ge efter för hans fjäsk och förlåta honom för att han varit borta. Michael, som hon var självutnämnd ägare till. Hon kommer inte att svartsjukt skrika åt honom när han gosar med hennes syster Bebban.

Hon finns inte längre… fast i mitt hjärta kommer hon alltid att finnas och längre fram kommer jag nog att uppskatta alla underbara minnen. Men just nu finns inget annat än en djup, sönderslitande sorg.

De av er som träffade mitt lilla elände, vet hur speciell hon var. Ni vet att lilla ”Elände” Cassandra Belando var mycket mer än bara en katt. Hon var en stor personlighet som till och med fick katthatare att smälta. Alla älskade Cassie.

Tack Cassie, för alla skratt, allt gos, alla galna upptåg och för att du stannade hos mig i nästan sju år.